(1583 - 4 April 1633 (buried)) was a Dutch painter . Lastman is considered important because of his work as a painter of history pieces and because his pupils included Rembrandt and Jan Lievens. In his paintings Lastman paid a lot of attention to the faces, hands and feet. Pieter Lastman was born in Amsterdam, the son of a town-beadle, who was dismissed in 1578 for being a Catholic. His mother was an appraiser of paintings and goods. His apprenticeship was with Gerrit Sweelinck, the brother of Jan Pieterszoon Sweelinck. Between approximately 1604 and 1607 Lastman was in Italy, where he was influenced by Caravaggio (as were the painters of the Utrecht School a few years later) and by Adam Elsheimer. Back in Amsterdam he moved in with his mother in the Sint Antoniesbreestraat, living next to mayor Geurt van Beuningen. Lastman never married although he promised to marry the sister of Gerbrand Adriaensz Bredero. Because of his health Lastman moved in with his brother in 1632. He died the next year and was buried in the Oude Kerk.  Related Paintings of Pieter Lastman :. | Bathseba bei der Toilette | The Triumph of Mordechai | Abschied Hagars | David handing over a letter to Uriah | Susanna and the Elders |
Related Artists:
James Stephanoff
(1789-1874).
CONINXLOO, Gillis van
Flemish Northern Renaissance Painter, 1544-1607 Flemish landscape painter. His Judgment of Midas (Dresden), Latona (Hermitage, St. Petersburg), and above all the Landscape with Figures (Liechtenstein Gall., Vienna) are fine examples of his art. Coninxloo's paintings, characterized by fantasy, warm tones, and refined realism,
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.